Lite historia

Hur länge det funnits biodling i våra trakter är inte känt. Det äldsta belägg vi för närvarande har är en bouppteckning från Ruus daterad år 1780.

Föreningar har bildats. Vissa har bestått, i andra finns varken medlemmar eller verksamhet.

Uppgifter finns om följande föreningar:

Alingsås första förenings öde är höljt i dunkel. Vi vet att den bildades 1917. Vi vet att den förste ordförande var Kaleb Thorin. Han var en framstående yrkesfotograf som dokumenterat det samtida Alingsås på ett föredömligt sätt. Vad vi för tillfället vet så finns det inte någon dokumentation av biodling i hans omfattande bildarkiv, med ett enda undantag. Föreningen finns inte med i länsförbundets förteckning från 1921, men vi har inte kunnat återfinna några uppgifter om när verksamheten upphörde. Inga handlingar har återfunnits.

Mellbydalens biodlareförening

bildades 1916. Den upphörde troligtvis redan före 1921 eftersom den inte finns med i länsförbundets förteckning från detta år. Vi vet inte något om föreningen. Inga handlingar har återfunnits.

Magra biodlareförening

bildades 25 mars 1916 och upphörde hösten 2007.
Föreningen finns bl.a. omnämnd i Alexander Lundgrens reseberättelser.

Sollebrunns biodlareförening

bildades 20 augusti 1944 och har nu gått samman med Alingsåstraktens BF. Föreningen hette tidigare Erska biodlareförening (efter församlingen).

Antens biodlareförening

bildades 13 mars 1916 och upphörde troligtvis 1956. Sista sidan är urriven ur protokollsboken. En av de drivande under föreningens första år var Stationsmästare F.W. Lustig i Anten. Han var också länsförbundets representant vid riksförbundets möte 1917.
Föreningen finns också omnämnd i Alexander Lundgrens reseberättelser.

Långareds biodlareförening

bildades 11 febr 1946 och har numera slagits samman med Alingsåstraktens BF

Alingsåstraktens Biodlareförening

bildades 30 november 1941. Den har nu ett verksamhetsområde som omfattar ungefär det område som tidigare täcktes av Alingsås, Långareds, Sollebrunns och Antens biodlareföreningar. Några medlemmar finns också utanför detta området.
I samband med föreningens bildande fanns ett reportage i Alingsås Tidning . Mycket av vad som där nämns är giltigt än idag.

Ur föreningens historia kan nämnas den stora förvåning som uppstod bland medlemmarna när de fick röd honung ett år. Förklaringen visade sig vara enkel. I Alingsås finns ett antal godisfabriker. En fabrik hade dumpat en sats rödfärgad sockerlösning och bina var inte sena att utnyttja denna goda dragkälla.



Utdrag ur Bigården 1918

Meddelande från lokalavdelningarna.

Alingsåstraktens Biodlarförening hade sitt sommarmöte den 19 och 20 juni hos föreningens sekreterare herr Emil Stråhle å.,Asplyckan. Att mötet upptog hela tvenne dagar berodde på att vi då hade nöjet se ibland oss den förre redaktören för Bigården, herr Alexander Lundgren.

Genom anslag, från hushållningssällskapet i länet fingo vi av herr Lundgren ett hela två dagar långt medryckande intresant och lärorikt föredag i biskötsel åtföljt av icke mindre lärorika praktiska demonstrationer. Då herr Stråhle därjämte i sin bigård hade til1gänglig all möjlig material för praktiska dernonstrationer, blev herr Lundgren i tillfälle att klart och tydligt åskådliggöra för de talrika, mycket intresserade, närvarande " bigubbarna och bigummorna", biskötselns olika sidor. Vi gynnades av ett utmärkt väder och ytterst få hade anledning att "känna sig stuckna" så att jag tror alla närvarande voro mycket belåtna med vad de hade hört och sett. I samband med mötet skulle vi haft en liten dragning på genom hopsamlade medel åstadkommen samling av diverse biredskap, däribland en modern ramkupa inköpt från Anghagens Bigård. Då emeller tid åtskilliga nya medlemmar vid mötet ingingo i föreningen uppsköts Dragningen till början av juli för att även dessa skulle få vara med därom.

Med svärmningen har det varit mycket olika i våra trakter. En del ha fått många svärmar, andra åter inga och honungskörden torde i allmänhet ej bli stor.

Mot föreslagna vilkor för höstens sockertilldelning som ock mot maximipriset på honungen anser sig föreningen böra protestera. Det glädjande nog stora intresset för biskötseln, som på senare tider uppstått särskilt hos småbrukare och mindre bemedlade, torde härigenom stäckas i sin utveckling. Vi hoppas att S.B.F. inlägger en kraftig protest hos höga vederbörande. Då genom senaste vintrarnas stora förluster av bisamhällen en betydlig åderlåtning ägt rum av Sveriges hela bistock, borde det väl i stället ligga i vederbörandes intresse att genom tilldelning av socker hjälpa biodlarna att bibehålla så många samhällen som möjligt, men biskötseln är kanske en bisak för höga vederbörande?
K. T.

© Alingsåstraktens Biodlareförening