Sammanställt av Rune Hedberg
Den här sidan gör inte anspråk på att vara komplett när det gäller lagar och förordningar. En aktuell förteckning över de lagar och förordningar som berör biodlingen finns på SBR´s hemsida.
De kompletta lagtexterna finns att hämta på Notisum .( se länksida)
De olika förordningarna finns hos respektive statligt verk.
De statliga verk som framför allt är aktuella är Jordbruksverket Livsmedelsverket och Naturvårdsverket Länkadresser finns på vår länksida.
Gå in på deras hemsidor och sök på Bin, Honung, Mjöd osv.
Vad vi - hittills - funnit är att biodling och dess produkter berörs i följande sammanhang:
21 kap. Om bi
1§ Flyga bi bort i annans skog, och följer ägaren dem till stock och hål, märker samma träd, och giver det byamän tillkänna; have ingen våld honom dem förtaga. Haver bisvärm satt sig i bärande och fridlyst träd; då skall den stockas, och ej träd huggas, eller spillas, vid bot, som i 13 kap. är sagt. Är den i annat träd; hugge neder, och tage bi sin saklöst.
2§ Hittar man bi å egen bolstad, eller den han äger lott i; vare hans, som hitte. Är det landbo; njute han tridjung, och jordägaren två lotter.
Hittar man dem inom annans hägnad; njute ingen lott därav: hittar man dem utom hägnad, i annans skog och mark; äge tridjung, och jordägaren två lotter. Säga tvenne sig samma bi hittat; njute han denna hittelön, som först lyste. Om den, som å annans ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om den, som med mat och bete till sig lockar annan mans bi, urskils i missgärningsbalken.
Eftersom detta kapitel inte ersatts med annan lagtext är det fortfarande det som gäller, även om det känns lite förlegat i vissa stycken. Det som avses med bärande träd torde vara ek, bok, apel och oxel. Bisvärmarna representerade ett stort värde. Intressant är fördelningen av svärmen, eller svärmens värde, mellan upphittaren och markägaren. En allmänt spridd uppfattning bland biodlare är att lagen säger att man delar lika.
Så var det eventuellt före Magnus Ladulås - men biodlare kan vara konservativa. Tillämpningen av lagen kanske är lite svår idag eftersom få vet vilka som är byamän. Troligtvis motsvaras de av dagens kommunalråd. Erfarenhetsmässigt är det idag så att markägaren snarast är glad om man tar bort bina och inte kommer med några anspråk. Passusen om att locka till sig bin "med mat och bete" är dock aktuell. Användandet av fångstkupor är även i dagens biodling starkt begränsad, om än av andra orsaker.
Ytterligare en lag berör direkt biodlingen även om den inte medför några skyldigheter för biodlare och det är förordning om bekämpningsmedel Den reglerar användningen av bekämpningsmedel som är skadliga för pollinerande insekter, och berör främst jordbrukare.
Till lagarna är förknippat ett anal förordningar utfärdade av Jordbruksverket. De reglerar mera i detalj reglerar vissa områden.
Vad som tas upp i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen gäller i tillämpliga delar för hantering av honung och andra produkter från biodlingen.
I verkets föreskrifterna finns också definierat vad som får kallas för honung.
Här finns också bestämmelser om när det behöver finnas etikett och vad som skall anges på etiketten.
Från biodlarehåll har hävdats att biodling inte bör beskattas när det gäller mindre biodlingar , d.v.s. upp till 15 samhällen. Något sådant undantag finns inte i lagstiftningen. Tvärtom har riksskatteverket i en trycksak angett biodling som ett exempel på sådan hobbyverksamhet som skall beskattas.
Nu är det inte bruttointäkten som skall beskattas utan nettovinsten.
Alla kostnader som har samband med verksamheten är således avdragsgilla. Det kräver dock att biodlaren för en enklare bok över inkomster och utgifter. Utgifter är ju inte enbart vad man lagt ut i pengar utan också vad jag förstått kostnader för resor i samband med anskaffande av material och leversns av honung. Skriv därför upp vad det kostar att åka till affären efter socker, resor i samband med inlämning av vax till rensning osv.
Genom förändringar i lagstiftningen utgick möjligheterna att använda honung som bas för jäsningsprocessen och mjöd fick därmed inte framställas.
Den aktuella alkohollagstiftningen ( SFS 1994: 17384 ) delar in alkoholhaltiga drycker i fyra kategorier: sprit, vin, starköl och öl.
Dessutom finns gruppen lättdryck.
Sprit får man inte göra, så intressanta i detta sammanhang är de andra kategorierna:
5§ Med vin förstås en alkoholdryck som är framställd genom jäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra växtdelar samt andra alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent alkohol och som inte är spritdryck, starköl eller öl.
6§ Med starköl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och som innehåller mer än 3,5 volymprocent alkohol. Med öl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent.
7§ Med lättdryck förstås dryck som antingen är fri från alkohol eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol.
Mjöd kan definieras som en alkoholhaltig dryck framställd av honung och vatten med eller utan tillsats av kryddor och mältad säd.
Starköl och öl skall innehålla en viss mängd malt, något som inte krävs av mjöd. Så mjöd kan inte klassas som en öltyp.
Definitionen på vin: ....."samt andra alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent alkohol och som inte är spritdryck, starköl eller öl" …… torde kunna tydas så att mjöd numera är en vintyp.
(Bäva månde vinsmakarna.)