Biraser - Humlor
Sammanställt av Rune Hedberg
Det finns cirka 300 arter av humlor i världen. De delas in i två grupper beroende på deras sätt att bilda samhällen. Det vanligaste är att de bygger ett bo och föder upp yngel. Dessa humlor förs till släktet Bombus. Den andra typen är sociala parasiter och lägger sina ägg hos en värd av släktet Bombus, dessa humlor förs till släktet Psythirus.Humlor finns främst i den norra tempererade zonen och väldigt få arter finns i Sydamerika och den Indiska arkipelagen.
Undantaget är Bombus ruderatus , som framgångsrikt introducerats på Nya Zeeland för att pollinera klöver. Därifrån har det sedan förts vidare till Sydamerika.
Bombus
Alla känner vi igen en humla och vet hur den ser ut. Det finns dock ett antal olika arter av humlor. Dessutom finns det snylthumlor som är förvillande lika vanliga humlor.I Sverige finns (troligtvis) följande arter av humlor:
| Latin | Svenskt namn |
| Bombus | |
| Bombus lucorum (Linaeus 1761) | Ljus jordhumla |
| Bombus magnus (Vogt 1911) | Kragjordhumla |
| Bombus sporadicus (Nylander 1848) | Nordjordhumla |
| Bombus terrestris (Linaeus 1758) | Mörk jordhumla |
| Bombus cryptarum | Förväxlad jordhumla |
| Alpigenobombus | |
| Bombus wurfleini ssp mastrucatus (Gerstaecker 1869) | Tjuvhumla |
| Kallobombus | |
| Bombus soroeensis (Fabricius.1776) | Brynhumla |
| Cullomanobombus | |
| Bombus cullumanus (Kirby 1802) | Stäpphumla |
| Pyrobombus | |
| Bombus cingulatus (Wahlberg 1855) | Taigahumla |
| Bombus hypnorum (Linaeus.1758) | Hushumla |
| Bombus jonellus (Kirby 1802) | Ljunghumla |
| Bombus lapponicus (Fabricius 1793) | Lapphumla |
| Bombus moniticola (F.Smith 1849) | Berghumla |
| Bombus pratorum (Linaeus 1761) | Ängshumla |
| Melanobombus | |
| Bombus lapidarius (Linaeus 1758) | Stenhumla |
| Alpinobombus | |
| Bombus alpinus (Linaeus 1758) | Alphumla |
| Bombus balteatus (Dahlbom1832) | Fjällhumla |
| Bombus hyperboreus (Schönherr 1809) | Tundrahumla |
| Bombus polaris (Curtis 1835) | Polarhumla |
| Megabombus | |
| Bombus consobrinus (Dahlbom 1832) | Stormhattshumla |
| Bombus hortorum (Linaeus 1761) | Trädgårdshumla |
| Bombus ruderatus (Fabricius. 1775) | Gräshumla |
| Thorachobombus | |
| Bombus humilis (Illiger 1806) | Backhumla |
| Bombus muscorum (Linaeus 1758) | Mosshumla |
| Bombus pascuorum (Scopoli 1763) | Åkerhumla |
| Bombus ruderarius(Müller 1776) | Fälthumla |
| Bombus sylvarum (Linaeus 1761) | Haghumla |
| Bombus veteranus (Fabricius 1793) | Sandhumla |
| Subterraneobombus | |
| Bombus distinguendus (Morawitz 1869) | Klöverhumla |
| Bombus subterraneus (Linaeus.1758) | Vallhumla |
De olika arterna förekommer också under andra latinska namn.
(alternativ i höger spalt)
| Bombus wurfleini ssp mastrucatus (Gerstaecker 1869) | Bombus brevcigena (Thomson 1870) |
| Bombus balteatus (Dahlbom1832) | Bombus nivialuis (Dahlbom 1832) |
| Bombus balteatus (Dahlbom1832) | Bombus kirbyellus (Curtis 1835) |
| Bombus polaris (Curtis 1835) | Bombus arcticus (Kriby 1821) |
| Bombus consobrinus (Dahlbom 1832) | Bombus sahlbergi (Skorikov 1914) |
| Bombus humilis (Illiger 1806) | Bombus solstialis (Panzer 1805/1806) |
| Bombus pascuorum (Scopoli 1763) | Bombus agrorum (Fabricius.1787) |
| Bombus ruderarius(Müller 1776) | Bombus deramellus (Kirby 1802) |
| Bombus veteranus (Fabricius 1793) | Bombus equestris (Fabricius 1973) |
| Bombus veteranus (Fabricius 1793) | Bombus arenicola (Thomson 1872) |
Fem arter var upptagna i Artdatabankens rödlistor.
- Bombus cullumanus - starkt hotad
- Bombus distinguendus - missgynnad
- Bombus muscorum - missgynnad
- Bombus subterraneus - missgynnad
- Bombus veteranus - missgynnad
- Bombus cullumanus - Akut hotad
- Bombus distinguendus - Missgynnad
- Bombus muscorum - Missgynad
- Bombus pomorum - Försvunnen
- Bombus ruderatus - Akut hotad
- Bombus veteranus - Starkt hotad
När det gäller Bombus ruderatus är det senaste fyndet från 1966 enligt artdatabanken. Denna humla påträfffades senast 1940 i Wales.
En art har utsetts till landskapsinsekt. Det är Jämtland som fått Bombus consobrinus (Dahlbom ) Stormhattshumla. Den har samma utbredning som Aconitum lycoctonum, Nordisk stormhatt.
Humlorna har mycket olika utbredningsområden. Vissa finns i stort sett i hela landet, vissa i fjälltrakterna, en finns inte i skogsområden (B ruderarius) en finns endast i sandiga lokaler i sydvästra och sydligaste Sveriges kustområden (B veteranus) osv.
Vissa uppgifter tyder på att några arter har ökat sitt utbredningsområde norrut. Uppgifterna bör dock tas med viss försiktighet eftersom fynden finns i lokaler som tidigare inte undersökts noggrant. Arten kan därför ha funnits där även tidigare.
Årscykel
Humlesamhället är ettårigt. Endast befruktade honor övervintrar. De är de stora humlor vi möter tidigt på våren. De bygger upp ett bo med några relativt små celler och lägger ägg i dessa. De humlor som utvecklas i dessa är arbetare, dvs icke fullt utvecklade honor som inte kan para sig. De övertar ansvaret för bobyggande, skötsel av yngel, insamling av föda, försvar av samhället o.s.v.Under sommaren blir cellerna successivt större och därmed de utkrupna humlorna. Under sensommaren föds fullgångna honor och hanar, och parning kan ske. Arbetare och hanar dör under hösten. De befruktade honorna söker upp ett lämpligt vinterkvarter där de kan övervintra. Eftersom de skall klara vintern på den näring de lagrat upp i kroppen måste temperaturen vara jämn. Bäst torde de klara vintern om de finner en plats som håller ett par grader över fryspunkten. Kroppsfunktionerna går då på "sparlåga". Om temperaturen sjunker kan de frysa ihjäl och om det blir för varmt ökar förbränningen och den upplagrade näringen räcker inte till, de svälter ihjäl. Lämpliga vinterkvarter kan vara nere i marken, i lövhögar, komposthögar eller andra ställen där temperaturen är jämn och sval.
Föda
Humlor samlar nektar och pollen. Eftersom samhället inte övervintrar finns det ingen anledning att samla något vinterförråd. Humlehonung är därför endast ett vackert ord som - tyvärr - saknar täckning.
Pollinering
Humlorna spelar en stor roll när det gäller växternas pollinering. Betydelsen kanske inte är så stor för det tidigt blommande som för dem som kommer senare under säsongen eftersom humlorna måste bygga upp sin numerär varje år.Jämfört med honungsbin har humlor generellt längre tunga och kan därför komma åt nektar som ligger djupare i blommorna. Några arter har en mycket lång tunga (Bombus consobrinus (Dahlbom 1832) Stormhattshumla och Bombus hortorum (Linaeus 1761) Trädgårdshumla. Trädgårdshumlan har nästan lika lång tunga som hon är lång själv. Humlor med lång tunga klarar att pollinera blommor som har en lång blompip, t.ex. riddarsporre och stormhatt Nu är det inte alla humlor som har lång tunga.
Framför allt Bombus terrestris (jordhumla) och Bombus lucorum (lundhumla) kan bita hål vid blommans botten för att komma åt nektarn. Bin utnyttjar sedan denna genväg.
Vissa humlor används i yrkesmässiga odlingar för pollinering. Framför allt gäller det i växthus, men även odlingar i tunnel samt bär- och fruktodlingar är aktuella. Färdiga humlesamhällen som innehåller omkring 100 arbetare (antalet varierar) och en drottning saluförs i speciella kupor för detta ändamål.
Parning
Drönarna flyger ut och sätter doftmakeringar på träd och buskar. Olika arter väljer då olika höjd. Hushumlan lågt ner, Jordhumlan längs trädstammarna och stenhumlan i trädtopparna.
Bon
Olika humlearter föredrar olika lägen för sina bon. Vissa bygger under jord. Det kan vara i stenrösen, gamla sorkbon eller liknande. Exempel på sådana arter är:Bombus hortorum (Linaeus 1761)
Bombus jonellus (Kirby 1802)
Bombus lapidarius (Linaeus 1758)
Bombus pomorum (Panzer 1805)
Bombus soroeensis (Fabricius.1776)
Andra arter bygger över markytan. Det kan vara i högt fjolårsgräs, i håligheter i träd eller i hus.. Exempel på sådana arter är:
Bombus muscorum (Linaeus 1758). Boet täcks med gräs eller mossa.
Bombus ruderarius(Müller 1776)
Bombus sylvarum (Linaeus 1761)
Bombus terrestris (Linaeus 1758)
Bombus pascuorum (Scopoli 1763)
Bombus hypnorum (Linaeus.1758)
Tryck här för att läsa mer om humlors bon.
Naturliga fiender och andra
Humlor kan liksom bin drabbas av virus, bakterier, kvalster mm. Bland fåglar som uppskattar humlor kan nämnas törnskata, varfågel och bivråk. Törnskatan kan spetsa humlan på en vass gren och på så sätt spara maten till senare. Bland de däggdjur som uppskattar humlor kan nämnas grävling som gärna äter hela humlebon.
Det största hotet under de senaste 50 åren har nog varit den omstrukturering som svenskt jordbruk genomgått . Målet har målet varit att få stora sammanhängande åkrar. Diken har lagts igen, stenrösen har försvunnit och andra refuger har försvunnit. Kemisk bekämpning av skadeinsekter har även drabbat humlorna.
Monogrödor har medfört att det inte funnits föda. Samtidigt har odlingslandskapet också förändrats så att mindre åkrar och ängsmark och betesmark minskat till förmån för skogsplanteringar.
Sammantaget har det inneburit att humlorna minskat i stora områden.
Genom den nya inriktningen att vi inte skall odlar livsmedel på åkermarken i samma omfattning (omställningsbidrag, träda, energiskog osv) kan man hoppas att humlornas livsmiljö åter förbättras.
Humlans flykt
Humlans förmåga att flyga är ett speciellt område. Enligt alla logiska slutsatser skulle de inte kunna flyga. De är för tunga, har för små vingar o.s.v. Humlor kan dock inte läsa så de flyger i alla fall..Beräkningarna var dock gjorda utan att ta hänsyn till vingrörelser. Sanningen är närmast att humlan inte kan glidflyga, en egenskap den delar med många andra insekter.
Jämfört med vanliga honungsbin samlar humlorna nektar under längre tid av dygnet. De kan också flyga vid starkare vind (15 km/h, medan honungsbin har problem när vinden nått 8 km/h). Humlor flyger som längst 2 km ( honungsbin vanligast 3 km), men den mesta nektarinsamlingen sker inom ett avstånd på 500-700 m ( honungsbin 1.200 m)
Den kortare flygsträckan kompenseras av kortare avstånd mellan samhällena.
Lite blandade udda uppgifter
Bombus sylvarum (Linaeus 1761), skogshumla finns även i Storbritannien och kallas där Scrill Carder Bee. Den hade tidigare en stor spridning i södra England och i lågländerna i Wales. Idag finns den endast på sju lokaler inom sitt tidigare spridningsområde. Orsaken till tillbakagången är inte riktigt klarlagd men en hypotes är att den hänger samman med att stora områden med rikblommande gräsmarker har försvunnit.Bombus soroeensis var sepulchralis (Smied) är en underart till Bombus soroeensis (Fabricius.1776). Den finns i östra Tyskland, Polen och vissa delar av Danmark. Denna art bygger inte egna bon utan uppträder och utvecklas i andra arters bon.
Vi tycks ha många olika arter av humlor inom landet. Som jämförelse kan nämnas att det på de Brittiska öarna finns registrerat sammanlagt 19 arter. Två av dessa har dock inte påträffats på de sista 70 åren så ett rimligt antagande är at det finns endast 15 arter.
Psythirus
Snylthumlor.
Dessa liknar de vanliga humlorna men saknar pollenkam och pollenkorgar på bakbenen. De kan inte heller producera vax, och producerar inga arbetare.
De kan därför inte bilda egna samhällen utan låter andra humlor föda upp deras avkomma. Drottningens utseende är alltid väldigt lika värddrottningens, dvs den humleart man specialiserat sig på.
Drottningen väntar tills hennes värd byggt ett bo och fött upp ett antal arbetare. Sedan smiter hon in. Vanligtvis upptäcks hon av arbetarna och attackeras. Hon har dock ett kraftigt kittinskal och klarar angreppen.
Om arbetarna inte lyckas driva bort henne söker hon upp drottningen och dödar denna. Därefter brukar arbetarna acceptera henne som samhällets nya drottning och sköta om hennes ägg och yngel. Avkomman utgörs endast av sexuellt fullvärdiga individer, inga arbetare. Detta medför att humlesamhället successivt blir svagare. Honorna parar sig och övervintrar medan hanarna dör under hösten.
En fauna anger att de känns igen på vingarnas sorgsna färg.
I Sverige finns troligtvis följande arter.
| Namn | Svenskt namn |
| Psithyrus | |
| Psithyrus rupestris (Fabricius 1793) | Stensnylthumla |
| Ashtonipsithyrus | |
| Psithyrus bohemicus (Seidl 1837) | Jordsnylthumla |
| Psithyrus vestalis (Geoffroy 1785) | Sydsnylthumla |
| Allopsithyrus | |
| Psithyrus barbutellus (Kirby 1802) | Trädgårdssnylthumla |
| Metapsithyrus | |
| Psithyrus campestris (Panzer 1801) | Åkersnylthumla |
| Fernaldaepsithyrus | |
| Psithyrus flavidus (Eversmann 1852) | Lappsnylthumla |
| Psithyrus norvegicus (Sparre Schneider 1818) | Hussnylthumla |
| Psithyrus quadricolor (Lepeleiter 1832) | Broksnylthumla |
| Psithyrus sylvestris (Lepeletier 1832) | Ängssnylthumla |
Psithyrus flavidus (Eversmann) kallas även P.lissonurus (Thomson 1872) Psithyrus sylvestris (Lepeletier 1832) kallas även P quadricolor (Lepeleiter 1832)
När det gäller vilka humlor de parasiterar på går uppgifterna delvis isär. Detta kan bero på att det är ett fåtal observationer och att det kan vara svårt att skilja de olika arterna från varandra.
Sticks, bränns eller bits ?
Humlor har gadd precis som bin och getingar. Gadden är dessutom ansluten till en giftblåsa. Ingen skillnad alltså. Giftet är dock inte identiskt med bigiftet.Humlor sticks om de blir retade vid sitt bo. Ute i fältarbete sticks vare sig humlor bin eller getingar.
Att humlor skulle brännas torde vara en myt. Det finns två troliga förklaringar till myten. Dels känns ett humlestick annorlunda än ett bi eller getingstick - kanske upplevs sticket mera som om humlan bränns. Dels kan mytens ursprung vara att hindra små barn att ta dom i handen. I en sådan situation sticks dom.
Jämför t.ex. att barn varnas för kabeleka därför att den ger sår. Det kan den visserligen göra i samma omfattning som smörbollar. Vanlig smörblomma, knölsmörblomma, tiggarranunkel och åkerranunkel har dock en kraftigare verkan, men där är varningarna inte lika starka. Så meddelandet till barnen är kanske mera : "Lek inte vid bäcken".
Vår maning blir således "Klappa inte humlorna".
Allmänt
Humlorna är vackra djur. Lär dig känna igen några olika arter. Njut av att beundra deras färgprakt. Bygg boplatser i din trädgård. Lyssna på humlornas surr. Njut av sommaren.Internet flödar inte över när det gäller bra sidor som handlar om humlor Vi har dock försökt samla några sidor på vår länksida.
Mer humlor
Litteratur
| Jørgensen, Lavrids | Bier | Danmarks Fauna 24-26 (1920-22) |
| Elving, Rabbe | Die Hummeln und Schmaroterhummeln Finlands | Fauna Fennica 10 (Helsingfors 1960) |
| Janzon Lars-Åke, Svensson Bo G. & Erlandsson Stellan | "Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea.3. Megachilidae, Anthophoride and Apidae" | Entomologisk Tidskrift nr 112 (häfte 3, 1991) |
| Løken, Astrid | Studies on Scandinavian Bumble Bees | Norsk Entomologisk tidskrift vol 20, nr 1 1973) |
| Løken, Astrid | Scandinavian species of the genus Psithyrus Lepeletier (Hymenptera: Apidae) | Etmologica Scandinavica, supplement no 23 1984 (ISSN 0105-3574) |
| Norén Lars, Abenius Johan & Hellqvist Sven | "Intressanta fynd av bin (Hymentoptera; Apoidea) i Sverige" | Entomologisk Tidskrift nr 119 (häfte 3-4, 1998) |
| Gotlands Allehanda | Artikel | av Robert Gahnfelt 2002-12-18 |
| ArtDatabanken | Sveriges rödlistor | Länksidan (under annonsen Flora) |
| ArtDatabanken | Humlor | Länksidan (under annonsen Flora) |
| Cromberg, Nils & Wikars, Lars-Ove | Humlor | Fälbiologen nr 2 1987 |
| Bergqvist, Karin | Humligheter | Svensk Natur nr 3 1994 |
| Göran Homström | Humlor, Alla Sveriges arter | Symposium 2007 |
| Dave Goulson | Bublebees, Behavor and ecology | Oxford Press 2003 |