Varje bi förbrukar, under sin tid från ägg till färdig insekt, styvt 100 mg fullvärdigt pollen. Det betyder ca 30 kg pollen för ett samhälle under ett år. En full pollenlast för ett bi innebär ca 10 mg. En enkel beräkning ger att det fordras omkring 3 miljoner resor för att täcka behovet. En bra drottning lägger ca 2000 ägg per dygn. Då behövs det 1 pollenlastat bi i sekunden under 8 timmar för att klara dagsbehovet av pollen. En äppleblomma lämnar ungefär 1,5 milligram pollen. Med hjälp av dessa siffror, tror jag att var och en förstår vilken enorm betydelse bina har för växternas frösättning och fortlevnad. Det är ju bara bin som övervintrar i stora samhällen, och har resurser för pollinering så här på vårkanten.
Men nu var det ju inte bara pollen som bina behövde för livets uppehälle. De måste ha kolhydrater också. Dessa får de från nektar som blommorna avsöndrar, eller från den sockerhaltiga vätska som vissa blad och barrlöss producerar.
Bina samlar nektar i den så kallade honungsblåsan, vilken kan rymma upp till 70 mg nektar. Detta kan jämföras med biets egen vikt på 100 mg. För att fylla honungsblåsan, kan det behövas mer än 1000 blombesök. Detta kan ta ungefär en timma i anspråk. En bra dag kan ett bi samla knappt ett gram nektar.
Sockerhalten i nektarn varierar kraftigt mellan olika blomsorter, men medelvärdet är omkring 40-50%. Nektarn torkas och omvandlas med hjälp av enzymer till honung. Honung innehåller minst 80% socker i form av druv och fruktsocker. Detta skall jag skriva om i en senare spalt som skall handla om just honung. Det går åt en hel del honung för samhällets eget behov. Riktigt hur mycket kan vara svårt att säga, men det kan vara mellan 50 och 100 kg. Överskottet lagras för vintern.
Det är detta överskott som biodlaren kan skörda som honung. Givetvis måste han betala tillbaka i form av sockerlösning, annars skulle bina svälta ihjäl. Vatten räknas inte som näringsämne, men binas behov av vatten är mycket stort. Vatten användes för att späda ut lagrad honung vid tillverkning av larvfoder. Dessutom kan bina sänka temperaturen i kupan, om det skulle bli för varmt, genom att sätta av vattendroppar på vaxkakorna. När vattnet avdunstar åtgår energi i form av värme. På så sätt sjunker temperaturen i kupan. Ett samhälle förbrukar omkring 30 liter vatten på en säsong. Det är bra om det finns vatten i närheten av bikuporna. Om inte, måste biodlaren ordna med detta på något sätt.
Det skulle inte vara särskilt ekonomiskt för bisamhället om varje bi skulle flyga omkring och leta efter nektar, pollen och vatten. Därför har bina ordnat det så sinnrikt att de har ett språk med vars hjälp de kan meddela övriga dragbin vart de skall flyga för att hitta näring eller vatten. Bina kan naturligtvis inte tala med varandra, utan språket är mycket exakta rörelsesignaler i kombination med dofter från t.ex. den aktuella blomman. När ett bi hittat en bra nektarkälla, fyller det honungsblåsan och flyger till kupan. Här stöter det upp en del av nektarn så att kamraterna kan bedöma kvaliteten och känna doften. Därefter börjar biet att dansa på vaxkakan. 0m blommorna är mer än 50 meter från kupan utför biet en rörelse som kalla vippdans. Biet rör sig i ett mönster som kan liknas vi en tillplattad åtta. Under den rätlinjiga delen (mitten på åttan) av dansturen, vilken upprepas många gånger, vippar biet kraftigt med bakkroppen. Tempot på dansen visar avståndet till blommorna. Lutningen på den rätlinjiga turen i förhållande till lodlinjen i kupan, översätter bina till flygvinkel i förhållande till solen. Informationen i dansen är så perfekt, att det dansande biet till och med kompenserar för vindavdrift och motvind.
När sälgen börjar blomma, sker det en snabb utveckling i kupan. De ägg som läggs i slutet på april kommer att vara de bin som skall ta vara på mitt huvuddrag dvs vildhallon. Tyvärr är det vanligt att vädret ställer till problem. Blir det kallt så minskar drottningen på äggläggningen.
Apropå tända rökpusten. De flesta trädgårsmästerier säljer torvblock för trädgårdsanläggningar. Ett torrt block är lätt att såga ner till lagom stora bitar för rökpusten. Billigt och bra.
En varm dag med kraftigt drag på sälg, är ett utmärkt tillfälle att leta efter drottningen om det är nödvändigt. Det är relativt lite bin hemma så hon är lätt att hitta. Är hon inte märkt med färgprick, så gör det nu. Innan hon släpps tillbaka så spraya kallt vatten på henne. Då rör hon sig lite trögare, och det är ingen risk för att bina kastar sig över henne.
Grundreglerna för drivfodring är 1. Drivfodra bara när det finns pollen att hämta. 2. Drivfodra bara starka samhällen. 3. Se till att bina får vatten. 4. Se till att drottningen har plats för äggläggning.
Alla biodlare bör ha lika många foderramar som samhällen. Jag gör mina foderramar på följande sätt:
Ta bort alla avståndsstift från en ram. Lägg ramen på en masoniteskiva som är lika bred som ramens överlist. Rita av ramen med blyertspenna på masoniten. Stryk lite trälim på överlistens överskjutande delar. Vänd masoniteskivan och lägg den på ramen. Spika mellan strecken som ritades, i överlisten sätts bara en spik i varje överskjutande del. Såga av överlisten jäms med sidolisternas insida. Såga bort masonite bitarna som sticker utanför sidolisterna. Gör andra sidan på samma sätt. Sätt på sidoavstånds stift i nederkant.
Ta bort en av de bakre ramarna i yngelrummet och häng dit foderramen. . För att få igång foderramen fuktar man sockerytan med lite vatten.
En LN ram rymmer 1,6 -och en Svea 1,8 kg socker